torsdag 18 december 2014

Några glimtar från min utställning på Jönköpings Stadscafé med bilder till Tomas Tranströmers dikter.

 Det går ett träd omkring i regnet, skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter i väntan liksom vi på ögonblicket då snöflingorna
slår ut i rymden.

Trädet i skyn ur Den halvfärdiga himlen

 Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.

Från Svarta vykort ur Det vilda torget



 Mumlandet stiger och sjunker
medan de delar upp mellan sig
himlen, skuggorna, sandkornen.

Från Ensamhet ur Klanger och spår

 Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.
Tystnaden ringer som en väckarklocka.
Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.
Tills avlägset en dörr hörs slå igen

långt borta i ett annat år.

Från Elegi ur 17 dikter


 Ansikten och gestalter omgrupperas.
Vi rör oss på en gata, bland människor i solgasset.
Men lika många eller fler
som vi inte ser
finns inne i de mörka byggnader
som reser sig på båda sidorna.
Ibland går någon av dem fram till fönstret
och kastar en blick ner på oss.

Från Drömseminarium ur Det vilda torget
 Därifrån och tvärs genom väggen in i den klara ateljén
in i sekunden som får leva i århundraden.
Tavlor som kallar sig "Musiklektionen" eller "Kvinna i blått som läser ett brev" - hon är i åttonde månaden, två hjärtan sparkar i henne.
På väggen bakom hänger en skrynklig karta över Terra Incognita.

Från Vermeer ur För levande och döda

 De bruna löven
är lika dyrbara som
Dödahavsrullar.

Från Haikudikter ur Den stora gåtan
 I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder.
Orion hänger ovanför tjälen.
Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för.
Ljuset växer sakta som vårt hår.

Minusgrader ur Sanningsbarriären




 De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får en skymt av
Den Oidentifierade -
gå förbi dem!

Från Guldstekel ur För levande och döda






 Ofta måste jag stå alldeles orörlig.
Jag är knivkastarens partner på cirkus!
Frågor jag slängt ifrån mig i raseri
kommer vinande tillbaka

träffar inte men naglar fast min kontur
i grova drag
sitter kvar när jag har gått från platsen.

Från Galleriet ur Sanningsbarriären III


Tvättkläderna hängde i det blå.
Murarna var heta.
Flugorna läste mikroskopiska brev.

Från Lissabon ur Klanger och spår


Espresso


Det svarta kaffet på uteserveringen med stolar och bord som granna insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer och ser in i solen utan att blinka.

I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.

Ur Den halvfärdiga himlen



torsdag 4 september 2014

måndag 9 juni 2014




Efter en del fritt tyckande bland NAS:s medlemmar blir det stopp här. Så länge!
(Se förra inslaget!)

lördag 7 juni 2014

Erkänner! Jag HAR fastnat i känslan som det gamla skolkortet förmedlar, det lockar till nya variationer och försök.


 I det här skedet fick jag en tankeväckande kommentar från en medlem i Nordiska Akvarellsällskapet (NAS). Personen föreslog att jag skulle låta min målning förbli halvfärdig och låta det "dolda budskapet" tala.
Tyckte spontant om tanken, men lusten att fortsätta tog överhanden, så
 det blev 9 "gubbar" till.                                                                      


                            klart nu?

lördag 22 mars 2014

Människors möten och murverk......................har fastnat lite! Tog till ett svindyrt pappersark och vågade mig inte på annat än ett beprövat motiv.




























MÄNNISKORS MÖTE

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt urgammal sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte 
borde vara så.

Hjalmar Gullberg