Tomas Tranströmer: "Ofta måste jag stå alldeles orörlig. Jag är knivkastarens partner på cirkus! Frågor jag slängt ifrån mig i raseri kommer vinande tillbaka / träffar inte men naglar fast min kontur i grova drag sitter kvar när jag har gått från platsen.

Variationer

Tomas Tranströmer: "Jag såg en bokstavstrogen tv-predikant som samlat in massor med pengar. Men han var svag nu och måste stödjas av en bodyguard som var en välskräddad ung man med ett leende stramande som en munkavle. Ett leende som kvävde ett skri. Skriet från ett barn som lämnas kvar i en säng på sjukhuset när föräldrarna går."

Tomas Tranströmer: "Foten sparkar tanklöst en svamp. Ett åskmoln växer stort vid randen. Likt kopparlurar trädens krökta rötter ger ton och löven skingras förskrämda. / Höstens vilda flykt är hans lätta kappa, fladdrande tills åter ur frost och aska lugna dagar kommit i flock och badar klorna i källan." (Årets sista krasseblommor räddade undan frosten)

Tomas Tranströmer: "Förr gick jag med mjölkhinken genom skogen. Violetta stammar på alla sidor. Ett gammalt skämt hängde därinne lika vackert som ett votivskepp."