GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Några glimtar från min utställning på Jönköpings Stadscafé med bilder till Tomas Tranströmers dikter.

 Det går ett träd omkring i regnet, skyndar förbi oss i det skvalande grå.

Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.

Det skymtar rakt, stilla i klara nätter i väntan liksom vi på ögonblicket då snöflingorna

slår ut i rymden.

Trädet i skyn ur Den halvfärdiga himlen

 Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan.

Det besöket glöms och livet fortsätter.

Men kostymen sys i det tysta.

Från Svarta vykort ur Det vilda torget

 Mumlandet stiger och sjunker

medan de delar upp mellan sig

himlen, skuggorna, sandkornen.

Från Ensamhet ur Klanger och spår

 Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Tystnaden ringer som en väckarklocka.

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Tills avlägset en dörr hörs slå igen

långt borta i ett annat år.

Från Elegi ur 17 dikter

 Ansikten och gestalter omgrupperas.

Vi rör oss på en gata, bland människor i solgasset.

Men lika många eller fler

som vi inte ser

finns inne i de mörka byggnader

som reser sig på båda sidorna.

Ibland går någon av dem fram till fönstret

och kastar en blick ner på oss.

Från Drömseminarium ur Det vilda torget

 Därifrån och tvärs genom väggen in i den klara ateljén

in i sekunden som får leva i århundraden.

Tavlor som kallar sig "Musiklektionen" eller "Kvinna i blått som läser ett brev" - hon är i åttonde månaden, två hjärtan sparkar i henne.

På väggen bakom hänger en skrynklig karta över Terra Incognita.

Från Vermeer ur För levande och döda

 De bruna löven

är lika dyrbara som

Dödahavsrullar.

Från Haikudikter ur Den stora gåtan

 I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder.

Orion hänger ovanför tjälen.

Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för.

Ljuset växer sakta som vårt hår.

Minusgrader ur Sanningsbarriären

 De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får en skymt av

Den Oidentifierade -

gå förbi dem!

Från Guldstekel ur För levande och döda

 Ofta måste jag stå alldeles orörlig.

Jag är knivkastarens partner på cirkus!

Frågor jag slängt ifrån mig i raseri

kommer vinande tillbaka

träffar inte men naglar fast min kontur

i grova drag

sitter kvar när jag har gått från platsen.

Från Galleriet ur Sanningsbarriären III

Tvättkläderna hängde i det blå.

Murarna var heta.

Flugorna läste mikroskopiska brev.

Från Lissabon ur Klanger och spår

Espresso

Det svarta kaffet på uteserveringen med stolar och bord som granna insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer och ser in i solen utan att blinka.

I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen.

Ur Den halvfärdiga himlen

Ren vernissageinspiration!

Till varje bild på utställningen finns en textruta med det citat av Tomas Tranströmer som jag inspirerats av. Ta en fika och gå runt och läs en del av Tranströmers fantastiska poesi!

Vernissage på Vetlanda konstmuséum idag för Länssalong 2014. Ett festligt evenemang!

Den här bilden "Skolkortet" blev antagen till 2014 års Länssalong som i år visas på Vetlanda Konstmuséum. På lördag 22/11 är det vernissage.

Vissa dagar är extra roliga!!!!

Några glimtar från utställningen runt Tomas Tranströmers bilder på Jönköpings stadscafé.

Utställning på gång alltså. En del bilder fanns med vid förra Tranströmerutställningen, men nu finns några nya också.

Samma tema som sist!

Människor och murar................igen!

Övning med betsfärg och blyerts

En Cafébild till! Tranströmer skriver i sin dikt ESPRESSO: ................I dagsljuset en punkt av välgörande svart/ som snabbt flyter ut i en blek gäst..................

Ren lek och en del experiment............så fantastiskt roligt man kan ha!

Caféliv........................sensommar.

Även ett gammalt, mycket suddigt foto kan vara en god inspirationskälla.

Påbörjad.............

......färdig?

Variation



















Fotot jag haft som inspirationskälla

Tröttnat på "skolfotona"? Dessvärre har inte jag gjort det, men ska fortsättningsvis försöka hålla mig ifrån temat.

Efter en del fritt tyckande bland NAS:s medlemmar blir det stopp här. Så länge!
(Se förra inslaget!)

Erkänner! Jag HAR fastnat i känslan som det gamla skolkortet förmedlar, det lockar till nya variationer och försök.

 I det här skedet fick jag en tankeväckande kommentar från en medlem i Nordiska Akvarellsällskapet (NAS). Personen föreslog att jag skulle låta min målning förbli halvfärdig och låta det "dolda budskapet" tala.
Tyckte spontant om tanken, men lusten att fortsätta tog överhanden, så det blev 9 "gubbar" till.                                                                      

                            klart nu?

Murar och människor............ja, det fascinerar fortfarande!

Klassfotot igen. Tror det är den 6:e varianten. Övning ger färdighet och så är det ett så roligt motiv!

En bit på väg.......

.......många timmar senare

 

Så har bilderna till Frödings dikt ELIN I HAGEN hamnat i ett läromedel. Det är ett digitalt läromedel för gymnasiet som heter Lärarsidan. En rolig erfarenhet för en gammal pensionerad pedagog som jag.

Se fortsättningen av den sorgliga dikten i inlägget från 2013-11-15, där du också kan se tillhörande bilder.

Människors möten och murverk......................har fastnat lite! Tog till ett svindyrt pappersark och vågade mig inte på annat än ett beprövat motiv.

MÄNNISKORS MÖTE

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred:

sådant var främlingars möte

enligt urgammal sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte 

borde vara så.

Hjalmar Gullberg

Inspirerad av gammalt släktfoto. Musikföreningens utflykt kanske?

Gertrude Stein och jag på The Met i New York för nästan exakt ett år sedan.

Välkänt tema: Människors möten och ett stycke murverk. Det är väl barndomens alla sinnerstensmurar som lockar till återseende.

Det dröjer lite tills nya bilder presenteras. Även om jag har den rätta handen intakt så blir det rätt bökigt att måla. Men så fort jag kan ...........

Tillsammans med alla "skolfotona" kan man kanske skönja ett tema: Ljusdagrar och människor?

Gamla böcker är som gamla vänner, evigt vackra och fyllda av klokhet.