Det här är bilden som blev antagen till 2012 års Länssalong, som i år finns att se på Eksjö muséum.

 

Tomas Tranströmer: "Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta. (Den här dikten är mångas favorit har jag förstått och får därför komma med en gång till, nu med nya bildvariationer.)

betsfärg

Akvarell

Tomas Tranströmer: "Ofta måste jag stå alldeles orörlig. Jag är knivkastarens partner på cirkus! Frågor jag slängt ifrån mig i raseri kommer vinande tillbaka / träffar inte men naglar fast min kontur i grova drag sitter kvar när jag har gått från platsen.

Variationer

Tomas Tranströmer: "Jag såg en bokstavstrogen tv-predikant som samlat in massor med pengar. Men han var svag nu och måste stödjas av en bodyguard som var en välskräddad ung man med ett leende stramande som en munkavle. Ett leende som kvävde ett skri. Skriet från ett barn som lämnas kvar i en säng på sjukhuset när föräldrarna går."

Tomas Tranströmer: "Foten sparkar tanklöst en svamp. Ett åskmoln växer stort vid randen. Likt kopparlurar trädens krökta rötter ger ton och löven skingras förskrämda. / Höstens vilda flykt är hans lätta kappa, fladdrande tills åter ur frost och aska lugna dagar kommit i flock och badar klorna i källan." (Årets sista krasseblommor räddade undan frosten)

Tomas Tranströmer: "Förr gick jag med mjölkhinken genom skogen. Violetta stammar på alla sidor. Ett gammalt skämt hängde därinne lika vackert som ett votivskepp."

Fascineras så av denna blomma med sitt slingriga växtsätt, sporrar, fransar och obegränsade färgvariationer. Och så fröställningarna...... en liten skulptur i sig! Tur att man har grannar som bjuder!

Mitt favoritmotiv i blomvärlden.......krasse!

Steg 1

Steg 2

Steg 3

Tomas Tranströmer: "Det är mitt på dagen. Tvättkläderna fladdrar i den gråa havsvinden högt över cyklisterna som kommer i täta stim. Lägg märke till sidolabyrinterna! Jag är omgiven av skrivtecken som jag inte kan tyda, jag är alltigenom analfabet. Men jag har betalat det jag skulle och har kvitto på allt. Jag har samlat på mig så många oläsliga kvitton. Jag är ett gammalt träd med vissna löv som hänger kvar och inte kan falla till marken. Och en pust från havet får alla dessa kvitton att rassla."

Akvarell

Tomas Tranströmer: "Solen glider fram bakom husväggen ställer sig mitt i gatan och andas på oss med sin röda blåst."

akvarell

Tomas Tranströmer: "Det var en begravning och jag kände att den döde läste mina tankar bättre än jag själv. / Orgeln teg, fåglarna sjöng. Gropen ute i solgasset. Min väns röst höll till på minuternas baksida. / Jag körde hem genomskådad av sommardagens glans av regn och stillhet genomskådad av månen."

Betsfärg

Tomas Tranströmer: "Från skogens botten stiger jag. Det ljusnar mellan stammarna. Det regnar över mina tak. Jag är en stupränna för intryck./ I skogs-brynet är luften ljum. - Stora gran, bortvänd och mörk vars mule gömd i jordens mull dricker skuggan av ett regn."

Betsfärg

Tomas Tranströmer: "Utanför drar gågatan förbi, gatan där mina steg dör bort och likaså det skrivna, mitt förord till tystnaden, min avigvända psalm."

Betsfärg

Tomas Tranströmer: "Teatrarna töms. Det är midnatt. Bokstäverna flammar på fasaderna. De obesvarade brevens gåta sjunker genom det kalla glittret."

Betsfärg

Tomas Tranströmer: "Vinden går i tallskogen. Det susar tungt och lätt, Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen är man ute på öppna sjön. Den gamla kvinnan hatade suset i träden. Hennes ansikte stelnade i melankoli när det blåste upp: "Man måste tänka på dem som är ute i båtarna." Men hon hörde också något annat i suset, precis som jag, vi är släkt."