Tomas Tranströmer: "Foten sparkar tanklöst en svamp. Ett åskmoln växer stort vid randen. Likt kopparlurar trädens krökta rötter ger ton och löven skingras förskrämda. / Höstens vilda flykt är hans lätta kappa, fladdrande tills åter ur frost och aska lugna dagar kommit i flock och badar klorna i källan." (Årets sista krasseblommor räddade undan frosten)