Tomas Tranströmer: "Jag såg en bokstavstrogen tv-predikant som samlat in massor med pengar. Men han var svag nu och måste stödjas av en bodyguard som var en välskräddad ung man med ett leende stramande som en munkavle. Ett leende som kvävde ett skri. Skriet från ett barn som lämnas kvar i en säng på sjukhuset när föräldrarna går."